Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
Peder Månssons skrifter på svenska efter handskrifter i Stockholm,
Uppsala och Linköping, med en inledning utgifna af Robert
Geete, Stockholm 1913-15. (Samlingar utg. af Svenska
Fornskriftsällskapet h. 143, 144, 146 och 148.) 56 + 737 s. 8:0.
Väl kan den bok, som här ofvan namnes, icke i betydelse mäta sig
med ett par af de monumentala urkunder för vår odlingshistoria -
jag afser den svenska öfversättningen af Olaus Magnus’ historia och
Bromans Glysisvallur - som sedan några år äro under utgifning,
men en framstående hedersplats intager det dock inom vår
kulturhistoriska litteratur såväl på grund af sitt innehåll som framför allt
på grund af sin ålder. Peder Månsson dog år 1534 såsom biskop i
Västerås. Af ett oskattbart värde skulle dessa skrifter varit, i fall
de återgifvit nedskrifvarens egna iakttagelser inom hans fädernesland.
Så är dock i regel icke förhållandet. Endast undantagsvis är,
såsom utgifvaren i inledningen påvisar, Peder Månsson att betrakta
såsom författaren. I likhet med andra samtida, likasom äfven både
föregående och efterföljande lärde i gamla tider, öste han i ymniga
mått ur främmande källor; ja, det allra mesta är hämtadt från äldre
utländska författare[1]. I sina versifierade förespråk antyder Peder
Månsson ock stundom sina källskrifter. Så hänvisar han för skriften
om »stridskonst» till Vegetius (300-talet e. K.) och för skriften om
»bondakonst» till Columella (första årh. e. K.) och Palladius (300-talet
e. K.). Men i detta lånade material inflickar han här och hvar egna
iakttagelser och tankar. Bland de i samlingen ingående skrifterna
är sålunda den om landtbruk, »bondakonst», kanske den märkligaste,
emedan biskopens egna rön och funderingar torde där mest fått
[1] Jfr t.ex. Fataburen 1915 s. 107 och detta häfte s. 36 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:48:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1917/0043.html
