Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev merendels både en och två »knäppar», innan man fortsatte mot
hemmet.
Spelmännen voro de, som icke minst voro tagna i anspråk vid
dylika tillställningar. Den förnämste av dessa var Skoglund i
Järbo, om vilken det sades, att han lärt sin konst av strömkarlen. Under
senare åren av sitt liv gick han omkring från gård till gård och
var icke sällan i Gävle. En gång, då han befann sig i en butik
därstädes, och man ville bli av med honom, lyckades man gömma
hans fiol. Men stråken hade han kvar. Skoglund grep då en
cigarrlåda och spelade lika bra på denna, som förut på fiolen. Han
spelade »Näckens polska» och »Tyska klockorna», vilken senare är
nästan svårare att lära sig än den förra. Ingen kunde spela den, utan
att ha lärt av forskarlen. För att lära sig denna hade man att gå
tre torsdagskvällar å rad till det ställe, där strömkarlen hörde hemma.
Man skulle kasta kött eller andra saker i forsen samt därefter börja
spela. Men man måste ha en pålitlig person med sig, som efter
någon timmes övning tog undan stråken eller skar av strängarna, i
annat fall skulle man icke kunnat sluta, sedan man en gång
kommit i gång, utan spela sig ned i forsen.
I Yttermyra fanns ävenledes en spelman vid namn Anders Andersson,
som var vida beryktad. Han var lärjunge av Skoglund, kunde hans
melodier och låtar samt brukade spela överallt på bröllop i Ovansjö
och närgränsande församlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
