- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:13

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dubbelt lås. Gamla Lena anade oråd, ty Fredrika var
försvunnen; hon sökte henne öfverallt och när hon kom till
förmaksdörren samt fann den vara läst och att derinne
var tyst, bultade hon på och ropade till Fredrika att
hon skulle öppna. «Ja straxt», svarade Fredrika; men det
dröjde ändå en stund. Förmodligen ville hon först sluta
sitt arbete. När hon öppnat dörren gick Lena omkring i
rummet för att se hvad Fredrika gjort och blef alldeles
förskräckt, då hon såg att ett stort hål var klippt i
midten af den blå sidenklädseln på en af fåtöljerna och
i hålet instoppadt ett stycke af Fredrikas klädning, på
hvilken fattades en del af framvåden. - Med knifven gjorde
hon undersökningar om hvad som kunde vara i hennes dockors
armar och ben, och en stackars docka fick släppa till
hufvudet. Det skulle undersökas hvad som var derinom. Då
Fredrika på egen hand förehaft klippningar eller skärningar
och Lena skulle gå att taga reda derpå, följde Fredrika
alltid med, tyst och lugn som om det inte rörde henne, och
då Lena upptäckte hvad hon gjort och derför moraliserade
Fredrika, ställde hon sig blott bredvid Lena, såg på henne
och på hvad hon skadat fullkomligt stilla och gick derpå
ifrån henne utan att säga ett ord. Dröjde det för länge med
upptäckten, blef Fredrika otålig och pekade åt det håll,
dit Lena borde gå.

En dag hade Fredrika och jag utaf en af min mors
vänner fått hvardera två vackra figurer af fransyskt
porslin. Innan aftonen hade Fredrika undersökt om den
ena af dessa figurer skulle hålla om den kastades på
stenarne, som voro inlagda i golfvet framför kakelugnen;
den andras hållbarhet pröfvades på en vedbörda, som
bars in för att elda med. Det lyckades naturligtvis att
få dem båda i stycken; men detta frågade Fredrika icke
efter. - En annan dag kom hon till min mor och ville lemna
henne tre skillingar, de enda hon hade qvar i sin lilla
kassa, och bad om förlåtelse för det hon slagit sönder
en karafin och tre glas; hon ville nu lemna dessa tre
skillingar såsom ersättning. Min mor kunde icke låta bli
att skratta. Fredrika fick blott en tillrättavisning och
behålla sina tre skillingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free