- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:15

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvunnen; man bara sprang att tacka och kyssa på handen
för hvarje paket man fick. Jemte nyttiga saker fingo vi
en hel mängd af leksaker, öfver hvilka vi fröjdade oss
under hela helgen; men Fredrika började snart att göra
sina experimenter och långt innan den följande julen hade
hon af sina vackra leksaker ingenting qvar.

Vid åtta års ålder skref Fredrika sina första verser på
fransyska, till månen. Hon har, ty värr, brännt upp dem
och jag minnes blott de första orden:

        O, corps céleste de la naturel

Ett par år senare skref hon en liten ballad, hvilken hon
äfven förstört, men hvaraf hon infört första versen i
«Hemmet», der hon afmålar sig sjelf i Petreas person och
låter henne dikta den. Den lyder så:

        På Grefliga slottet Elfvakolasti,
        Beläget någonstans i Sverge,
        Bodde förr den lilla Melani,
        Enda dotter till Gref Stierneberge.

Vid samma tid ämnade hon skrifva ett poem, hvars titel, med
stora bokstäfver utskrifven, var: «Verldens skapelse». -
Verldens skapelse begynte med

        Chaos.

        I dystert mörker innesluten
        Var denna verld förut,
        Och fåfängt väntade den flyende minuten
        Att detta mörker skulle ta ett slut.
        Den verld, som nu af menskor hvimlar,
        Var då ett intet blott
        Och våra sköna stjernbeströdda himlar
        De intet ljus då fått;
        Men han var, som alltid varit,
        Som är och evigt blir.

Vid denna skymt af ljus hade verldens skapelse stadnat,
- skrifver Fredrika sjelf i «Hemmet» - troligen dömd att
under Petreas hand aldrig komma ur chaos.

Ibland mina från barnåren förvarade papper har jag hittat
en gammal papperslapp, på hvilken Fredrika skrifvit ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free