Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag hade föreslagit Hedda och Claes att vi alla tre
skulle, hvarje gång då vi under vintern fingo konfekt,
sjelfve blott äta två eller tre bitar och gömma det öfriga
för att deraf samla en hel mängd åt Fredrika till hennes
födelsedag. Jag åtog mig att förvara skatten. Syskonen
gingo genast in på förslaget; men när det kom till
utförandet, blef detta ofta ganska kinkigt. De små barnen
ville äta upp allt hvad de fått och emellanåt ville de
formligt belägra och storma ett skrin och en träask,
uti hvilka jag så småningom hade inlagt litet konfekt. De
lugnade sig icke förr än jag gifvit dem en bit då och då;
ty alla mina föreställningar och vackra tal hjelpte till
intet. Ändteligen inträffade den 17 Augusti och jag tog
med mig Hedda och Claes då konfekten skulle läggas upp för
att ställas på det i salen dukade, med blomster och gröna
blad prydda bordet. Till min stora förvåning innehöllo
skrinet och träasken fyra rågade talrickar konfekt och
de framburos i triumf till bordet. Mina föräldrar voro
högst förvånade; ty ingen utom Bonne Amie visste af den
stora hemligheten. De klappade och berömde mig och de små
syskonen, hvilka nu togo sin skada igen. Min mors bror, som
tillbragt några dagar på Nynäs, kom in i rummet under stort
barnajubel. Fredrika var alldeles förtjust och lycklig
öfver all konfekten - och min morbror frågade hvad som
stod på? När han då fick del af den stora hemligheten,
utropade han: det måtte vara en högst delikat konfekt,
magasinerad under ett år! Nu först föll liksom en bindel
från mina ögon och jag begrep att konfekten blifvit för
gammal. All mandelkonfekten var verkligen hård som sten
och måste stötas sönder i mortel: men då smakade den oss
alldeles förträffligt.
Det var om hösten mycket fuktigt på Nynäs. De herrliga,
höga och lummiga träden, som omgåfvo det gamla trähuset,
voro nog orsaken dertill. Mina föräldrar flyttade derföre
tidigt hvarje höst, jag tror i September, till Årsta, der
vi förblefvo ett par månader innan man gick i vinterqvarter
i staden. Stora reparationer och inredningen af hela
den öfra våningen i boningshuset på Årsta voro började
och fortsattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
