Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
dyrt, än om hon i den vägen fått ingenting lära. Två
somrar var den snälla kokfrun ute på År st a under ett
par månader.
Nu beslöts i familjerådet, att vi skulle studera
kompositions-läran och general-basen, och att jag
skulle lära sjunga eftersom jag hade röst. Italienska
språket, såsom nödvändigt för sång, hade vi redan lärt
oss af en sedan många år i Stockholm bosatt italienare,
signor Cartoni, som nu hade kommit så långt med sina
språkkunskaper, att han icke kunde tala något språk
riktigt. General-basen studerade vi för en utmärkt musikus,
professor Struwe, förut läkare, men som öfvergifvit sin
praktik för att blott sysselsätta sig med musik; - och
nu skulle vi komponera. Fredrika skref en theaterpjes i
en akt: Poeten, och till den satte jag musiken. Då min
lärare spelade igenom ouverturen, utropade han: «det var
en förskräckligt svår pjes - det var en riktig smörja -
den kommer jag aldrig att kunna spela». Han blef nöjdare
med musiken till ett par romanser, af hvilka jag sjelf
var förtjust. Detta storverk skulle uppföras den 2 April
1818 på min fars födelsedag. Flera af mina föräldrars
vänner och bekanta voro af min mor bjudna på the. Så snart
det var drucket placerade sig sällskapet på stolsrader i
salen, dörrarne öppnades till ett förmak, som förestälde
theater, der jag satt vid ett piano, spelade min alldeles
förskräckligt svåra ouverture, kom af mig minst tre gånger
och var gråtfärdig innan jag väl kommit till slutet.
Derefter kom pjesen, som, ty värr, icke mera finnes;
men första versen af den ena romansen är skrifven emellan
noterna, som ännu finnas i behåll, och lyder sålunda:
Då qvinnan skapad blef utaf Allfaders hand, Hon icke
skapades att ärans frukter njuta, Men att med sitt behag
försköna lifvets strand Och uti likars sår en tröstens
balsam gjuta.
Min fär var, såsom vanligt vid dylika små fester, rörd
och glad, klappade och tackade barnen.
Min fär var mycket road af musik, och sedan Fredrika
och jag nu blifvit för våra år snälla piano sp eler
skor, ville han alla dagar höra spelas något af sina
favoritstycken. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
