Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
menader i den vackra trakten och gingo allt emellanåt i
målnings-galleriet, der vi beundrade utmärkta mästares
arbeten. Det var likväl påkostande att se Fredrika under
några dagar mycket sjuk och att hon icke fick eller kunde
njuta af allt det behagliga, hvaraf vi njöto.
Under hela denna tid hade min fär varit vid ett ovanligt
godt lynne, och det var derföre med bäfvan vi emotsågo
den dag, då resan skulle fortsättas. Ingenting pröfvar så
lynnet, som resor, och min fär, som kunde med lugn och
undergifven-het bära stora motgångar, fördrog mindre,
än någon annan, ringare motigheter, såsom nu i främsta
rummet om min mor, alla de sex medföljande barnen och den
svenska betjenten icke vid det utsatta klockslaget stodo
färdiga att afresa. Det blef då så illa, som om en verklig
olycka händt, och huru mycket vi än alla bemödade oss att
vara punktliga, så inträffade ofta att af de många någon
kom ett par minuter för sent ner till vagnarne. Detta
jemte åtskilligt annat dylikt blef en motvigt till det
nöje vi annars kunnat hafva af en resa i herrliga och
sköna trakter.
Så snart Fredrika hade återfått något krafter fortsattes
resan, men eftersom hon ännu var svag, skulle den de
första dagarne ske helt kort hvarje dag och till att
börja med blott till Heppenheim. Innan vi kommo dit fram
sågo vi vid förbifarten af den vackra parken vid slottet
Auerbach, stör-hertiginnans sommar-residens, en ryttare
komma pilsnabbt ridande till våra vagnar. Det var baron
Wedekind, soin lofvat att ännu en gång träffa oss och,
för att kunna slippa ifrån taffeln på Auerbach, hade
uppgjort den lilla sannsagan för hertigen, att min fär
skrifvit det Fredrika blifvit sämre. «Ees då för Guds
skull», hade hertigen svarat, och nu följde den gamle,
gode doktorn oss till Heppenheim, sag efter att vi på
det hotell, han anvisat, blefvo väl herbergerade och tog,
med tårar i ögonen, afsked af oss.
Sedan fortgick resan genom det rika och herrliga Baden
till Basel och vidare genom Schweitz till Geneve, der
den underrättelsen mötte oss, att gula febern brutit ut
i Marseille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
