Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
mycket att tala om, många minnen från resan att draga
fram under conversationstimmarne efter middagen och om
aftnarne i skrifrum-met. Detta roade och intresserade
alltid min fär. Men Fredrika satt tyst och deltog
obetydligt i samtalet. För henne var detta tvungna
talande och det overksamma lif vi förde en verklig plåga;
hon ville ut i verlden, ville hafva något att verka för,
ville få tillfälle att utmärka sig. Detta begär låg ännu
alltid i djupet af hennes själ; men huru det skulle kunna
tillfredsställas, dermed sag det mörkt ut. Hon uppgjorde
flera planer, med hvilka hon dock icke vågade komma fram
hvarken för min fär eller för min mor, och allt förblef
sig likt. Efter thedrickningen klockan 6 läste nu min
fär högt Schülers «Die Jungfrau von Orleans», «Don
Carlos» med flera, och Fredrika blef såsom om hon fått
nytt lif. Under åhörandet af dessa mästerstycken voro vi
begge mycket intresserade, ofta upprörda; Fredrika smälte
i tårar emellanåt. Hon kände sig likväl lycklig under
dessa föreläsningstimmar till dess conversationen efter
aftonmåltiden kylde af hennes känslor.
Såsom på flera gamla herresäten i Sverige, så gick
också på Arsta den sägen att det der spökade. En afton,
under det familjen var vid thetiden samlad i förmaket,
kom inspektören in och sade min fär, att han icke kunde
förmå någon af drän-garne att gå upp på vinden för att
nedbära säckar, hvilka skulle begagnas tidigt den följande
morgonen, och att orsaken härtill var drängarnes fruktan
för spökena. Han tillade att man visste, att der uppe
stod ett skrin, hvari lågo en kula och blodiga kläder,
samt att der hängde två svärd, det ena tveäggadt och med
hvilket någon blifvit halshuggen. Min fär gaf inspektören
föreskrift huru han skulle förhålla sig; men man fick sedan
höra, att det icke lyckades bättre, än att han måste sjelf
ensam begifva sig upp på den fruktansvärda vinden och lägga
säckarne utanför dörren, så att drängarne om morgonen,
när det blef dager, kunde der hemta dem. - Man hade trott,
att de i skrinet liggande grå kläderna hade tillhört Arstas
forne ägare, amiral Bielkenstierna, och att kulan vore den,
af hvilken han sårades i trettioåriga kriget. Senare blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
