Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
blifvit högtidligen afhemtad från kyrkan till Årsta. På
den ena sidan af kronan sattes tre långa strutsplymer,
rakt uppstående, en hvit, en röd och en blå; - och nu var
hufvudet färdigklädt. Var bruden vacker, såsom någon gång
hände, så sag hon ståtlig ut i denna skrud.
Derefter påtogs brudklädningen. Det var en af min mors
aflagda svarta sidenklädningar, som förlorat sin fordna
fraicheur och nu var upputsad samt garnerad nedtill med
en bred guldgalon. Kring ärmarne, som i två puffar räckte
ned på halfva armen, voro prydliga svarta spetsar rynkade,
alldeles så som man ser på gamla porträtter. En berthe
eller rynkad krage af svarta spetsar sattes på klädningen
omkring halsen och en stor bukett af lefvande blommor
från orangeriet fastades på brudens bröst. Två å tre
perlband hängdes omkring halsen och en guldgalon omgaf
lifvet såsom skärp. Men det kosteligaste var att vid
detta skärp fastades alla fästmannens presenter: alltid
en svart silkeshalsduk, en eller två bomullshalsdukar,
ett med kulört garn broderadt hvitt hufvudkläde och
ett eller två par handskar. Detta allt hängde rakt
ned på brudens klädning, så att kroppen sag ut som ett
vandrande klädstånd, men hufvudet som om det tillhörde en
drottning i fordna dagar. Psalmboken, hvilken äfven hörde
till fästmannens presenter, holl bruden i venstra handen
tillika med en hvit näsduk, som var så stor att den hängde
ned som en handduk.
När bruden, äfvensom brudtärnorna, hvilka alltid voro
hvitklädda med ofantliga bröstbuketter af konstgjorda
blommor, jcke just af finaste sort, men med mycket
giildgiitter, ändtligen voro färdiga, fördes de upp i öfra
våningen på det att bruden skulle få se sig i de stora
speglarne i salongen, och der gick hon länge från den ena
spegeln till den andra och tyckte sig vara «grymt» grann.
Det var i den orten en folktro, att den af de tu, som
skulle blifva förenade för lifvet, som först fick se
den andra före vigselceremonien, komme att få makten i
huset. Vi systrar voro mycket angelägna om att bruden
först skulle få syn på
Fredrika Bremer. I.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
