Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
barnen till tänkande, rättskaffens och samvetsgranna
menniskor, och hvaraf samhället skulle vinna gagn, ehvad de
komme att verka - utgångna från de förstnämnda instituten
- såsom väl uppfostrade mödrar eller lärarinnor, eller -
utgångna ifrån de sednare - såsom män i staten. Och huru
välgörande skulle icke en uppfostran på landet inverka på
barnens helsa både till kropp och själ!
Men dessa begåfvade uppfostrande qvinnor ansåg jag böra
icke vara för unga - emellan 30 och 40 år; de borde äfven
vara utmärkta så i förmåga och erfarenhet, som i moraliskt
afseende. En behöflig tid för beredelse till det vigtiga
kallet hade de då, och denna beredelse föreställde jag
mig kunna på praktiskt sätt vinnas genom den erfarenhet,
som mottagandet af lärarinneplatser i enskilta familjer
eller goda pensioner skulle medföra. Äfven der hade ogifta
fruntimmer ett rikt fält för en ädel och välsignelserik
verksamhet, om de nemligen uppfatta ordet uppfostran i dess
andeliga och moraliska mening, och icke förblanda samt
anse det liktydigt med blott undervisning och kunskapers
inhemtande, som de naturligtvis äfven hade att meddela
de unga.
Qvinnans bestämmelse att vara vårt slägtes moder och
uppfostrarinna visste, såsom bekant är af Fredrikas förr
utgifna skrifter och af hennes lefnadsverksamhet, ingen
bättre än hon att uppskatta till dess fulla betydelse; men
efter sin återkomst från Amerika tänkte hon framför allt
på att bereda den svenska qvinnan frihet och verksamhet
utåt. Nu anmärkte Fredrika, att till menniskolifvet höra
en mängd funktioner, som hvarken kunna sägas vara faderliga
eller moderliga, men som faderlig-heten - påstod Fredrika -
hade i alla tider åtagit sig oskifto. Orsaken syntes henne
begriplig. Mannen är qvinnan öfverlägsen i fysisk kraft,
och så länge menniskolifvet var för det mesta ett blott
naturlif, var mannen dess naturliga herre och qvinnan
endast en del af mannen. Men nu har - fortfor Fredrika -
den gamla sägnen om Adams refben undergått en betydlig
justering genom sjelfva kristendomen. Menniskolifvet
är numera väsendtligen ett andeligt lif, ett anderike,
deruti ingen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
