Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
som den blef - under fem års tid: i Schweitz, Belgien,
Frankrike, Italien, Palestina och Grekland. Under resan
uppkom lusten och erbjöd sig tillfället att besöka det
ena landet efter det andra. Hemkommen sommaren 1861
var Fredrika det följande året åter ute på en resa i
Tyskland. Det blef den sista hon gjorde.
Fyra tilldragelser fick Fredrika upplefva, öfver
hvilka hon, med sitt varma, deltagande hjerta för alla
framsteg i ädel och god riktning, kände den största
glädje: slafveriets upphäfvande i Amerikas Förenade
Stater, bestämmandet af en viss myndighetsålder för den
ogifta qvinnan i Sverige, inrättandet i Stockholm af ett
seminarium för bildande af lärarinnor, samt den på ett så
värdigt sätt genomförda representationsreformen.
Fredrika blef, i synnerhet efter hemkomsten från sin sista
långa resa, hemsökt af dels en mängd personer, som af
henne ville låna eller få penningar, dels författarinnor,
som begärde att hon skulle genomläsa och förbättra deras,
för det mesta oförbätterliga, arbeten, dels både män och
fruntimmer, som anlitade hennes biträde till att förskaffa
dem sysslor och befattningar. Hon blef på detta sätt allt
mer och mer öfveiiupen af alla slags menniskor, och ibland
kände sig den stackars Fredrika riktigt olycklig öfver
att icke kunna hjelpa alla de verkligt behöfvande och
nödlidande; men hon försäkrade att hon lärt sig att med
största lugn säga nej åt – för henne alldeles fremmande,
som ville låna både stora och små summor.
Fredrika, som under det hon om vintrarne bodde i Stockholm
brukat att i sitt trefliga hem, ibland ett par gånger i
veckan, hafva små soiréer, då hon sag hos sig några vänner
och närmare bekanta, hade nu tröttnat vid dessa bjudningar
och önskade att helst lefva helt stilla. Detta och känslan
af att behöfva fly från Stockholm för att undkomma alla de
hjelp-sökande, hvilka nästan hvarje dag upptogo hennes tid,
läto henne fatta det beslut att flytta ut till landet några
mil från staden, och så uppkommo den tanken och den önskan
att flytta till Årsta, som sedan hösten år 1853 icke mera
tillhörde vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
