- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:145

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

Elle est bien mieux, ma foi, Elle est fille de Franzén.

Hon är rätt vacker och hennes föräldrar voro mycket nöjda
med porträttet, som verkligen visade en ung, skön grekinna
och var dessutom rätt likt.

Skall jag i dag ej få något bref från dig?

BÖNENS HEM.

Böljor, bittra som lidandets tårar, slogo med tunga,
entonigt dånande slag mot en klippa, på hvars mörkgråa
yta ingen den minsta lilla mossväxt grönskade, ingen
liten fogel under himmelen någonsin, qvittrande, sänkte
sig för att söka ett frö eller ett korn, ditfördt af
gynnande vindar. Förbannelsens thordön tycktes hafva gått
däröfver. Dunkla, våtkalla moln krönte dess hjessa. Der,
på den hemska, rysliga höjden satt en varelse - en qvinna -
känd är hon af månget dödlighetens barn. Hon var dödsblek
och hennes blekhet var sorgens; men stilla var hon och
lugn som en hopplös. Eviga tårar tillrade, droppe för
droppe, utför hennes kinder, långsamt försvunno för henne
tidens oändliga minuter. Slutna voro hennes bleka läppar,
men från munnens tysta tempel irrade, lika mörka genier
i tydliga drag, de orden: jag lider, jag lider! I hennes
sjunkna, men lågande ögon, på hennes panna, der länkar
af gråa hår spriddes af kulna vindar, i hennes framåt
lutande ställning, nedtryckt ej af år, men af plåga,
läste man att en mask frätte hennes hjerta. - Lycklig du,
som i ditt hjertas ljusa himmel aldrig sag skuggan af denna
bild! - Lycklig du, englarnes skötebarn, som kan säga: jag
känner henne icke. Ack! jag har känt henne - redan ur min
barndoms himmel sag jag hennes blodstrimmiga öga stråla;
och många, många känna henne väl - hennes lif är lidande,
hennes namn - smärta.

Fredrika Bremer. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free