Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till fru Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
hvad vi begge tycktes känna ungefärligen lika mycket -
eller lika litet.
Nästan alla, med hvilka jag här kommit i.beröring, synas
mig äga ett samfäldt karaktersdrag af välvilja, munterhet
och lefnadslust, samt af en tarflighet, som är nästan för
naiv. Eran detta sednare undantar jag dock grefvinnan W.,
som öfverallt skulle utmärka -sig genom sin. naturliga
qvickhet och fina takt. Lifvet här är mycket nedgräfdt
i det materiella, och af bildade eller efter bildning
längtande hör man ofta en smärtsam klagan’ öfver att de
stå ensamma, ha ingen att tala med och att de jordiska
bestyren alldeles förstöra och uppsluka deras «aand». I
allmänhet tycker jag de norska hus-mödrarne vara att
beklaga, emedan de måste vara hushållerskor till en
grad, som vi i Sverige ej hafva föreställning om. Por
öfrigt läses här begärligt alla moderna författare,
unga damer räsoimera öfver Bulwer tout comme chez nous,
och vi ha äfven i Möss våra maskerader med grekinnor och
schweitzerflickor. Mycken gästfrihet, tjenstaktighet och
välvillighet möter man här. Jag har deraf fått min goda
del, som jag bevarar i tacksamt minne. Men af kulturen
bland befolkningen på landet är jag föga uppbyggd. Med
förvåning sag jag förleden Söndag, då folket vandrade
till gudstjensten i kapellet vid gården, bönderne och
torparne i frackar och moderna hattar, riktiga dandys,
deras hustrur, pigor med flera i hattar och gaze-band af
alla slags färger, likaså schalar, negligéer, gigot-ärmar
och lockar, alldeles så som de bättre handtverksfruarne
i Stockholm. Äfven jag gick i kyrkan, och väntade att
gudstjensten skulle motsvara framstegen i moderna; men
o ve! det var helt omvändt. Sången var rent af barbarisk
och predikan så oförnuftig och oupplyst att den var att
gråta åt. Presten, en ung man med hyggligt utseende, var
deremot högst omsorgsfullt klädd och sag bra ut i den stora
ringkragen å la Henry quatre, hvilken hör till prestdrägten
härstädes. Gudstjensten skiljde sig något från den svenska,
ej, såsom jag tyckte, till den norskas fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
