- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:168

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Ch. B-r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

närmare bestämt den andel Bruno haft i ogerningen. Några
hafva förebrått mig, att jag till slut gjort Bruno
lycklig. Men derpå kan jag blott svara: han blir aldrig
lycklig, ehvad än så må synas för andra (såsom för
Rosenviksboerna). Han säger det ju sjelf i sin bekännelse,
och man känner att han säger sannt. Askviggen, som
vidrör hans tinning, ljungar äfven i hans själ och skall
straffande ljunga der till dess hans dag är ute. Samvetet
och minnet äro hans bestraffare. Men han har inträd t
i försoningens gårdar - himmelska melodier skola för
ögonblick ljuda genom hans själ, och den engel, som fått
makt öfver hans hjerta, skall föra honom till målet.

Stockholm d. 29 September 1837. *)

Goda syskon, Charlotte och ***, goda vårdare af Hedda,
ni, som höllen af henne, som sett hennes plågor,
hennes ohjelp-liga lidande - ni skolen vara nöjda,
ni skolen tacka Gud, såsom jag gör det, då ni fån veta,
att hon fått ro, att Gud tagit henne till sig. I Tisdags,
då jag skref till er, då ännu var hon lycklig, njöt af
hemmet, af de sina, af att tala med dem om allting. Mot
aftonen den dagen tilltogo plågorna. De mot dem använda
medlen blefvo utan verkan. Morgonen derpå likaså, och nu
begynte, o Gud förbarme sig! hvilka plågor. Läkaren kom
vid middagstiden. Hvad han föreskref medförde lindring,
och vi tackade Gud. Men krafterna aftynade nu hastigt och
svåra plågor fortforo allt jemt. Händer och fötter

*) Under det att jag och min man uppehöllo oss vid ett bad
i Tyskland, meddelade min mor oss sin önskan att vi måtte
åtfölja min syster Hedda till Paris, der läkare skulle
rådfrågas för hennes sjukdom. Vi skyndade derföre att möta
henne och min yngsta syster Agathe i Hamburg. Utan vunnen
hjelp återfördes hon efter någon tid i hopplöst tillstånd
tillbaka. Jag och min man måste i Ystad taga ett smärtsamt
afsked af henne och hon dog några dagar efter hemkomsten
till Stockholm. Utg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free