- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
I:185

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

Tomb d. 18 April 1836.

Innerlig tack, söta Frances, för tvenne bref och i
synnerhet för det sista3 så godt, så likt dig sjelf och som
kunde gifva mig lust att skrifva en volym till svar. Först
låt mig lyckönska dig till att återse ditt fädernesland,
din slägt och dina vänner, låt mig uttala min hjertliga
önskan och mitt hopp att denna resa skall återlifva dina
krafter och stärka din helsa.

Ja, Frances, visst stå kropp och själ i nära förening med
hvarandra. Den förra verkar på den sednare, den sednare på
den förra. Jag har aldrig misskännt denna vexelverkan; men
under vissa förhållanden kan det vara godt, ja nödvändigt,
att låta kroppen lida på det att själen må taga en friare
flygt. Barndomen och ungdomen böra sorgfälligt kropp sligen
vårdas och utbildas; men den man, den mogna menniska, som
mycket sköter sin kropp, sin sömn, sin måltid, med ett ord
sin kropps helsa, blir aldrig en stor man. Vakor, mödor,
ansträngning af mångfaldig art fordras dertill. Theori
och erfarenhet bekräfta detta. Och skall jag duka under
på något vis, så vill jag hellre göra det för min själs,
än för min kropps skull. I de flesta fall är likväl detta
alternativ icke nödvändigt, och om blott det första ordet
i lifvet heter själ, så må det andra gerna vara kropp,
nemligen vid mogna år. Min plåga har liksom suttit emellan
själ och kropp, men den förras egentliga lif har den
ej vidrört. Äfven då jag kände den som svårast, då jag
kände mig vara ett obehag för mig sjelf och för andra,
då jag måste sky mina närmaste och käraste, äfven då kunde
jag med Grégoire (i Victor Hugos «Notre Dame de Paris»),
till hvilken någon sade: vous étes donc bien miserable et
mal-heureux, svara: miserable, oui, malheureux, non. -
I sanning, jag vet blott en sak, som nu mera kunde göra
mig fullkomligt olycklig, förutsatt att jag får behålla
mitt sunda förnuft. Vet du hvad som skulle göra våren till
vinter för mig, all glädje usel, förvandla allt intresse
i lifvet till stoft, hvad som skulle låta min kropp mögla
och förtorka, göra mig lifvet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free