Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
d. 26 Augusti 1839.
Se så, min lata hand! tag nu fatt i pennan, ty jag vill
ändtligen säga min goda Frances hvad jag alla dagar i
tan-karne hållit på att skrifva till henne. Ja - hvad var
det nu allt? Jag får ej riktigt reda på annat än dina egna
ord i ditt sista bref: "hvilken glädje det är att älska»;
ty de ha så lif ligt lefvat inom mig under denna tid af
både sorg och glädje. Ja väl! att älska, det är glädjen,
sällheten, det är hjertats sommar. Huru väl känner jag
ej sanningen af sancta Theresas ord om de elake: «De
olycklige! de älska icke». Kunde man blott alltid älska -
först Gud, så menniskorna - kunde man alltid ha sommar i
hjertat, ack, då vore lifvet icke svårt. O Frances! han,
som uppenbarade Gud, vår skapare, såsom kärleken och som
stadgade att kärlek till honom, till vår nästa skulle vara
lag för vårt lif, vara vilkor för vinnandet af evigt lif,
evig lycksalighet och fullhet, har han icke med detsamma
gifvit oss den bästa ledning för sällhetens ernående. I
sanning! han är den bästa lycksalighetsläraren. Huru har
jag icke känt honom vara det icke blott i mitt hjerta,
utan äfven i mitt hem. Men härom behöfver jag tala,
ej skrifva. Om detta: hvilken glädje det är att älska,
yttrade jag härom dagen några ord till vår goda vän, den
hederliga presten A. Du skulle ha velat taga honom i famn,
om du sett det obeskrif-liga uttryck af kärlek, som dervid
framlyste ur hans ansigte under det tårar runno utför hans
kinder och han sade, att man väl af att älska har fröjd,
men äfven så «ondt, så mycket lidande». - Ack! det kan så
vara. Men äfven detta lidande har ljufhet. Det förbittrar
ej, det förädlar. Själen möglar ej derunder, den lifvas
och växer mot himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
