Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Frances
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
den, att man i hvarje riktning, i hvarje tillstånd
kan förkofra sig, kan utveckla en egen skönhet och
förträfflighet. Och den, som lefver med i verlden, verksam
i alla husliga pligter, vinner derunder krafter, säkerhet,
å plomb och förmåga, som aldrig den ensamma hinner till,
finge hon ännu i sitt hufvud alla de böcker hon samlar
kring sig i sitt tysta, stilla rum. Hon kan också utveckla
sig och verka godt i sin riktning och i sin stillhet;
men hon skall sakna mycket af det, som vinnes under ett
rörligare, i det yttre mera praktiskt lif. Det gör mig
glad att känna huru hvar och en kan gå framåt på sin
väg. Det kommer blott an på att man går fram i den rätta
riktningen. Det stilla läsrummet har sina frestelser, sina
farligheter lika väl som sällskapssalarne. Man kan förtorka
i det förra under det man i de sednare dunstar bort. På
alla vägar finnas af-vägar. Derföre är så angeläget att
taga med sig den rätta vägvisaren.
Innerlig tack för de upplifvande orden om mina barn. Kunde
jag blott rätt utföra hvad jag ville och borde! Men det är
med böcker, som med gerningar; man vet det rätta och förmår
ej frambringa det. Ofta, när jag slutat en bok, känner jag
med oro och en slags ånger huru mycket jag kunnat göra
bättre. För att trösta mig ser jag då mot framtiden och
mot nya arbeten. Men få se om jag blir nöjdare med dem.
Hvad du säger om vår svenska psalmbok gläder mig. Dess
ordnare förtjenade väl detta Tegnérska loford:
Wallin man fritt må döma, mastra, klandra, Han är ändå en
psalmbok högre än vi andra.
Känner du psalmen J\fi 201 «Skapa i mig, Gud, ett
hjerta, som är heligt, godt och rent»? Det är min
älskade morgonpsalm. Och den herrliga invocationen:
«Heliga anda, sanningens anda» M 131 –jag vet inga ord,
som naturligare flyta från hjerta och läppar i ensliga och
upprörda stunder. För Öfrigt tycker jag att psalmen bör
vara en utgjutelse, antingen anropande eller prisande,
icke långa sjelf betraktelser, såsom så många af våra
psalmer äro. För sådant passar prosan bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
