Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
233
bekänner sig till en viss lära, då man på det andra
erkänner, att man skiljer sig derifrån just i det
hufvudsakliga och väsentliga. Äfven en annan recensent
(i Aftonbladet) gör, såsom jag ser, samma saltomortal
i logisk väg. Om man sade, att jag på förnuftets grund
sökt bekämpa Strauss, att jag med den sanna rationalismen
sökt att bekämpa den falska, så skulle jag bekänna mig
dertill. Och jag hemställer till dig, min goda farbror,
om striden kan utföras med utsigt af seger på någon annan
grund. Den sanna rationalismen är säkert ett med den sanna
supranaturalismen; och månne icke deras sanna och djupa
förening ses just i din förklaring öfver Kristi underverk
(uti «Rabulisten och Landtpresten»), till hvilken jag
är innerligen glad att se min prosaförklaring sluta sig,
ehuru jag ej, då jag skref denna, kom ihåg stycket i ditt
poem, åtminstone icke mig medvetet.
Jag måste nu sluta, orolig Öfver att ha sagt på en gång
så mycket och så litet. Framdeles torde jag bättre kunna
utveckla mina aningar och mina tankar.
Låt mig ännu en gång tacka dig innerligen för din
godhet, så i ditt öfverseende och ditt bifall, som i dina
varningar. Låt mig äfven säga dig min beundran öfver ditt
poem, hvars poesi riktigt förtjusat mig. Den tro, som här
talar, är en erkeengel, hvilken på starka vingar sträcker
sin djerfva flygt öfver jordens djupaste afgrunder, öfver
alla dess små bekymmer, frågor och svårigheter, öfver dess
högsta alper, öfver dess dunkla molnkrets, och hvilken med
saligt leende på sina läppar sjunger lifvets höga visa,
klart blickande upp mot det eviga ljus, hvarifrån han
sjelf hemtar sin klarhet och sin kraft.
Lycklig den, som så kan skåda, och så kan sjunga! Han
är derigenom lyftad öfver mycket, som plågar och oroar
dem, hvilka utan de starka vingarne dväljas i jordens
dunstkrets.
Innerlig vördnad och tillgifvenhet från
din
Fredrika Bremer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
