Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till herr S. H. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
TILL HERR S. H.
l.
Stockholm d. 16 December 1853.
Jag kan icke låta det gamla året nalkas sitt
slut utan
att sända min unga vän i––––min tacksägelse
för brefvet
af d. 15 October och min hjertliga lyckönskan till hans
förlof-ning med en älskvärd ung flicka och med detsamma
hans nära förbindelse med en så aktningsvärd och aktad
man som **. Jag hade väl hört ryktesvis talas om denna
förlofning, men fick visshet derom först genom ert
bref. Det gladde mig uppriktigt att hora, det ryktet sagt
sannt; ty ingenting är så välgörande, verkar så utvecklande
och så stadgande på en god och ädelsinnad ung man, som
förbindelsen med en ung qvinna af äkta qvinligt värde. På
ett djupt och gudomligt vis fullända sig dessa båda naturer
under den Ömsesidiga beröringen och i det de uti kärlek
stråla in i hvarandra hvad djupast och störst de inom
sig äga, uppenbarande ditintills för dem sjelfva fördolda
skatter, ett nytt andligt lif genom deras andars giftermål,
och födande en helhet och fullhet af lifvet, som de förut
blott dunkelt anat, men aldrig känt. Jag skildrar nu den
fullkomliga föreningen emellan tvenne själar i kärlek eller
i vänskap; ty dessa två stå hvarandra mycket nära. Måtte ni
i ert äktenskap lära känna en lycksalighet, som jag äfven
lärt förstå i lyckliga och innerliga vänskapsförhållanden,
men nu - har blott i minnet. De, hvilka jag så älskat och
af hvilka jag blifvit så älskad - de äro alla döde. Dock
att så ha älskat, att så ha lefvat med ett menskligt väsen,
det är en outsäglig välsignelse. Man vet då hvad himmelen
är och man tror på dess eviga verklighet. Det framstår
då i vårt hjerta, i vårt innersta en fläck, som ständigt
är grön, der källor springa upp och der rosor dofta, en
fridlyst oas, der evig sommar råder och dit vi i mörka
stunder kunna fly såsom till vårt egentliga hem. Ty hafva
vi så haft hem i en annans själ, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
