Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
emellanåt svängde den af och an för vinden. Det snöade
och flockarne föllo stridt omkring den röda handen i
lampskenet. Der! nu står den stilla, och det stora fingret
pekar på en figur. Jag tycker, han liknar litet den der
första jag tänkte på. Månne han kommer hit? Nej; han viker
af åt venster. Det var nog icke han! Jag vandrar åter upp
och ned i rummet. «När allt kommer omkring flyr lifvet så
snart; bäst är att göra en menniska lycklig, då man kan
det, och vara lycklig af hans sällhet; - det fullkomliga
är icke menniskans lott; och minst fruntimmernas. De ha
så föga val och så liten frihet. Bäst är att taga den
medelmåttiga lyckan då den bjudes och» - jag spejar åter
genom fönstret. Snön faller, lamplågan flackar, handen
svänger för vinden; nu står den stilla, pekande på en figur
- helt visst den andra! Hur mitt hjerta slår! Han kommer
rakt på huset. Hur kunde jag tänka på den första?! Måtte
han aldrig komma! Den andra, den rätta kommer. Honom, honom
blott kan jag älska. Han kommer, han går in igenom porten,
uppför trapporna, snart är han i tamburen! . . . «Farmor
lilla! vi få besök! vi ta ju emot ?» . . .
w Ja, det förstås; det har jag sett i korten. Hvem är det?»
«Jag tror det är ... jag vet inte rätt» . . .
Besynnerligt att han skall behöfva så lång tid att
gå uppför trapporna; . . . hans steg äro vanligtvis så
raska, så är ock hans tag i dörren; jag känner det väl. Nu
. . . nej: det var vinden. Minut efter minut förflyter;
ingen kommer. Jag tog väl miste om personen. Det var ej
mitt hem, som det besöket var ämnadt.
Der kommer en täckvagn farandes rakt på vårt hus med
klingande bjellror, o! om det vore hon! Jag öppnar mitt
hj ertas portar, hon skall fara rakt ditin. Och vore
hon betäckt af snö och frusen till is, hon skall der bli
välkommen och varm. Vagnen håller! - nej, den kör förbi
vår port. Det var icke hon! -
Qvarterna gå; nu slår klockan tre qvart på nio. Det börjar
bli sent för vanliga besök. Men något ovanligt kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
