- Project Runeberg -  Fredrika Bremer. Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter /
II:45

(1868) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer, Charlotte Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

jag narras på folk*); ni kan väl bli utvisad, ni som mången
ann’, gå, gå bara» . . .

«Hade ej,» frågade främlingen med en ton af djup
nedslagenhet, «hade ej frÖknarne L** en syster?»

«Jo, bevars; men hon har varit borta i många år, och inte
vill jag råda henne att komma igen till systrarne, om hon
ej är stormrik eller gift med någon prins, ty de skulle
eljest icke kännas vid henne. De äro högfärdiga fruntimmer,
umgås bara med rikt och förnämt folk och lefva stort. I
afton lär det vara bal hos dem.»

«I afton!» upprepade främlingen.

«Ja, och det lär de ha alla Söndagsaftnar. Jag säger
ingenting, men nog tycker jag att man på vår Herres dag
skulle» . . .

Främlingen afbröt henne häftigt för att begära penna,
bläck, papper, ett ljus och ett bud, som för betalning
genast ginge till Värna.

«Ja bevars,» svarade värdinnan med bitande uttryck, «jag
vill visst icke vara i vägen för er lycka.»

En fjerdedels timma derefter satt den främmande och vid
skenet af ett eländigt ljus skref med vild hastighet. Den
matta lågan sken på hennes bleka, insjunkna kinder. Hon
var en bild af lidandet.

Budet, mor Bengta, var nu färdig att afgå till Värna, dit
hon för egen del också hade ärende, och den sista sedeln
kröp fram ur den främmandes plånbok för att betala hennes
möda med brefvet, hvars noga bevarande och framlemnande
den främmande anbefallde henne med en riktig ångest.

Derefter återgick hon till barnet, som nyss hade vaknat.

«Hur strömmen brusar» - sade den lilla - «det är så
ängsligt. Mamma! tag mig i ditt knä, der skall jag hvila
bättre.»

*) Med förlof, min goda fru, det gör hon, och en sanningens
vän måste här vittna, att hon ser systrarne på Värna ur en
så mörk synpunkt endast derföre, att de afslagit hennes
begäran om borgen för en hennes son, som skulle begynna
en näringsrörelse och som var känd såsom en utmärkt odåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fbremer/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free