Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Ett bländande snötäcke låg utbredt öfver jorden och
tycktes vara besådt med diamanter. En liten fogel satt
i det höstkala trädet vid ett af fönstren och sjöng och
qvittrade så lifligt och ljufligt, att man kunde vara
frestad tro honom vara ett naturens sändebud att lyckönska
de återförenade systrarne. Solen, hvilken jag nu på
bästa vis söker likna i klarhet och sakta framskridande,
sken på frukostbordet och gjorde den bländande hvita
damastduken ännu mera bländande. Tre par koppar stodo på
bordet, det ena paret med breda guldkanter, och det stod
emellan de två andra. I krystallsnäckan skummade grädden,
icke af undergången anfäk-telse ined vispen, utan af egen
inneboende must. Det mest snöhvita socker i bitar, icke
liknande de i det primitiva chaos kantrande atomerna,
spetsiga, trekantiga, åttkantiga, såsom man ser dem
mångenstädes i bättre folks sockerdosor, utan fyrkantiga
och jemna, - skorpor, som i sin gulbruna fägring prisade
mjölet, jästen, ugnen och framför allt bagerskan, - och den
hemlighetsfulla kaffepannan, som endast genomen aromatiskt
doftande rökspira röjde sin förborgade guda-dryck, - o
min läsarinna! är detta ej nog för «trefnaden»? Och för
sällheten? se de tre återförenade systrarne: emellan de
två, hemma i hemmet, den så länge förlorade, nu hemkomna
(för henne är koppen med guldkant). Märk hos de båda äldre
de våta, saliga blickarne, det sakta talet, de ömma, brutna
orden, den i glädje och upprörd känsla darrande läppen,
denna innerlighet, detta obeskrif-liga ansigtsuttryck,
som ej finner ord och som ändock så klart säger: allt hvad
vi ega är äfven ditt, du vår glädje, du vår älskling! O
du är oss återgifven - vi skola få vårda, älska och
lyckliggöra dig.
Hos den tredje, den hemkomna, se hvilan, se hoppet, känslan
af hemmet, af friden, af systrarnes kärlek, denna kärlek så
ljuf, så ren, så rik, så mäktig att skapa lycksalighet. Hon
saknar ord, men den tår, som smyger sig från hennes öga,
är ljuf och talande. Det är färg på hennes kind, det är
glädje i hennes hjerta, hon trycker sina systrars händer
och känner att hon ännu kan blifva lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
