Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blänkfyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
de svåra fruar (läs: svåra-fruar), som göra stora
svårigheter och sura miner när någon gång deras männer
komma hem till middag eller afton med en oväntad gäst;
Men tre på en gång och i denna stund, då det var ödsligt
och svårt i hennes hjerta, tomt i skafferiet också - det
var för mycket! När Axel nu slöt henne varmt och starkt i
sina armar, stod hon i denna omfamning så stel och blek,
som liljan kan stå i klippborgen, och gaf intet tryck,
ingen varm kyss åter. Han vände sig då till sina muntra
gäster och sysselsatte sig med dem. Ellina gick för att
besörja om qvällsvard och hvad annat de nykomne kunde
behöfva. Kanske kände båda makarne dunkelt, att det var
dem godt att nu icke vara allena, med hvarandra.
När bägaren är full behöfves blott en droppe till för att
låta den rinna öfver. Denna droppe kom nu för Ellina under
skepnaden af hennes hjelpreda inom hus och kök, jungfru
Rådberg, den beskedligaste, trognaste, äfven dugligaste
menniska i verlden, men som hade en stor fallenhet att
ta saker på deras tragiska sida och att i förekommande
fall begynna med att «veta sig ingen lefvandes råd»,
hvarföre Ellina brukade på skämt och allvar kalla henne:
«min jungfru Bådlös». Men som Ellina alltid sjelf fann på
råd, och jungfru Rådberg var förträfflig i dåd och i att
utföra hvad hennes matmoder befallde, så gingo de förträff
ligt samman, ehuru Ellina allt emellanåt hade ett litet
tålamodsprof att genomgå, då hon skulle tala om mat till
middagen och jungfru «Rådlös» stod der framför henne,
rak som en milstolpe, och gned upp och ned sina långa,
magra armar, visste sig ingen råd och hade aldrig något att
föreslå, utom - spenat. Om månen och alla dess obekanta
innevånare hade fallit ned på jorden och in i jungfru
Rådbergs kök, skulle hon knappt kunnat se mera rådlös,
förskräckt och förvirrad ut, än nu, då herrn i huset kom
oväntad med tre oväntade herrar och just samma afton, då
man skulle rusta till stor br ö db åkning och då hushållet
ännu icke hunnit blifva försedt med sin höstgröda.
Vid hennes anblick blef Ellina denna gång nästan retad
och sade något tvärt: «kära Eådberg! det är ej vardt att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
