Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örninnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
«Här blir olycka af!» upprepade starar och papegojor.
«Det går bra, det går bra,» skrek en skock muntra vildgäss,
«mycket bra!»
Men en ung och ädel örn slog ned vid örninnans sida och
sade mildt och ömt: «Din färd är skön, men vägen lång och
din kraft för svag ännu*). Tillåt mig ledsaga dig; när
du svigtar skall min vinge stödja dig, den skall skugga
dina ögon när solen vill förblända dem, och när fara hotar
eller när du tröttnar på färden, vill jag föra dig till
mitt trygga bo, der borta på det fjerran berget och blifva
när dig!»
Tacksamt, men afvisande, böjde örninnan sitt hufvud för
den ädla fogeln. «Jag vill vara allena,» svarade hon,
«allena vill jag skapa mitt öde!» De andra foglarnes rop
hörde hon knappt. Hon kunde blott lyssna till kallelsen
i sitt eget bröst: «Upp mot solen, mot solen!»
Och hon lyfte vingarne ånyo. Berusad af sol och friskhet
och fröjd, flög hon högre och högre, och långt ifrån alla
de andra.
Sorgsen och mörk skakade den unga örnen sina vingar,
vände sin blick från den förmätna, valde en annan maka
och förde henne i sitt bo på det fjerran berget.
Örninnan flög allena och sag solen närmare. Men ack! då
förbländades plötsligen hennes blick, hennes hufvud
svindlade och hon sag ej mera klart sin väg. Hon flög
ännu, men, utan att ana det, hade hon sänkt sin flygt mot
jorden. En jägare sag det, och sigtade med mördande vapen,
det brann af och––––lodet satt vid örninnans hjerta.
Hon flög ännu, men ej uppåt solen mer, hon flög emot djupa,
djupa skogen. Hon kände sig träffad af döden.
Djupt in i mörkaste skogen flög hon, och mörka skogen
slöt sig sakta susande omkring henne och gömde henne för
allas blickar.
*) Ornithologerna kunna anmärka, att författarinnan
synes hafva i denna poetiska allegori varit okunnig om,
att bland roffoglarne har honan större styrka än hanen.
Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
