Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fula handen och den vackra handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
107
vacker hand, sora lade en brödkaka vid hennes tallrick
och en vid Svens. Och fågeln i trädet sjöng:
Flit förvärfvar bröd,
Flit fördrifver nöd;
Dröjer vackra handen inne,
Så blir fula handen ute.
Hon blef så glad, så glad, att hon så när hade släppt
potatisen ner på golfvet för att springa fram och kyssa
den lilla välsignade hvita vackra handen; men den försvann
i detsamma och nu kom mannen in från sitt arbete, bärande
en stor börda ved, och hustrun berättade med glädjetårar
hvad hon hade sett. Och han blef också hjertans glad och
de satte sig ned att äta. Och på många, många dagar hade
maten inte smakat dem så väl. De kände sig lyckligare än på
länge och tackade Gud. Och nu blef ett annat lefverne. Hvar
morgon stego de upp i dagningen och arbetade hela dagen,
så att de ibland voro så trötta, så trötta; men så hade
de ock en uppmuntran, ty hvar dag kom den vackra handen
in med några af de saker, som den fula handen hade dragit
bort; ja, en vacker dag satte den kaffepannan i spisen och
hängde Svens helgdagsrock upp på spiken. Men det aldra
roligaste var, att de en afton fingo höra ett ramande
utanför fönstret. Min kossa, min kossa, min välsignade
Majros! ropade Gertrud och sprang ut. Och se: det var
riktigt Majros, som kom igen, och som den vackra handen
förde vid hornen, och som sag på Gertrud med så stora,
vänliga Ögon och ramade för-nöjligt. Gertrud kunde inte
sofva den natten, så längtade hon att få stiga upp om
morgonen för att ge kon foder, smeka och mjölka henne.
Och Gertrud hade blifvit flitigare än någon hustru i
bygden, och hade väft vackra tyger af sin spanad och
sålde dem till folket rundt omkring. Och mannen slöjdade
väfstolar om vintern åt folket, sorn ville väfva,
och Gertrud lärde dem det. När Sven och Gertrud blefvo
förmögna, togo de hans gamla mor hem till sig och gjorde
hennes gamla dagar glada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
