Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Och visste ni, barn, huru mycket nöje man har af husdjuren
på landet, huru lycklig man kan lefva i torpet eller
bondgården, der man dagligen ser omkring sig och liksom
umgås med de beskedliga, tama och oss så nyttiga djuren,
ja, då tror jag, att ni alla skulle vilja lefva på landet.
Katten i spisen började just tycka att tiden blef något
lång och att det blef torrt att bara slicka tass, då
husmodren med barnen åter inträdde i stugan. Nu fick han
ett helt the-fat med gr ä d dig mjölk.
Hönsen voro oroliga denna afton och ville icke begifva
sig till ro på pinnarne i buren, de flögo upp och ned och
kacklade och förde åtskilligt kommers, som ingen kunde
förstå. Men när nu fulla näfvar gyllne korn regnade in i
buren och barnen skreko åt dem: «nu är det jul!» då började
de kackla och flaxa och hålla ett alldeles förskräckligt
väsen. Tuppen galade som om det varit morgon, och hans fru,
den hvita hönan, värpte ett ägg.
Anders var äfven inne i stugan, när modren kom in med
barnen. Han var en storväxt gosse, omkring 17 år gammal,
och hade ett mörkt och trumpet utseende. Modren kastade på
honom en orolig blick. Allt sedan fadreri gifte om sig,
hade Anders burit hat till stjufmodren och ville ej bli
i huset då hon kom dit, utan tog tjenst hos en bonde i en
grannsocken, som väl var en rik, men icke en god menniska.
Anders satt nu med armen stödd mot bordet och stirrade tyst
i elden, och tycktes ej ge akt på hur modren anrättade
maten på bordet och gjorde allt så trefligt, ej heller
på lilla Majas joller, då hon ville berätta honom om
alla kreaturen, som fått julafton. Ty Maja var en rar
och vänlig liten flicka, som holl af alla menniskor och
tycktes särskilt hålla sig till bror Anders, fastän han
sällan var vänlig mot henne.
När de nu alla sutto till bords och modren hade slagit i
af julölet, då bligade de små på hvarandra och på Anders
och nickade och sågo skälmaktiga ut, som om de velat säga:
nu kommer det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
