Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julaftonen och julottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
jag ännu kunna förstå. Kommen blott ihåg det, att han
lefvat och dött för oss, att han uppenbarat för oss Guds
hjerte-lag och Guds vilja med oss, och att utan honom
skulle vi icke känna Gud så som han är, ej heller ha något
visst hopp härefter. Han kom till jorden för att lära oss
känna Guds kärlek och lära oss älska Gud.»
«Och det är hans födelse, som vi fira i julottan» - inföll
lilla Maja.
«Ja» - sade modren - «han är jordens ljus och han har gjort
lifvet ljust för oss. Derföre tända vi ljus vid åminnelsen
af hans födelse.»
Och med detsamma kommo de in i kyrkan, der församlingen
sjöng:
«Var helsad sköna morgonstund!»
Men barnen tänkte nu icke på sången. De kunde bara gapa och
förundra sig. Det var så mycket ljus, så mycket ljus. De
kunde knappt se för bara ljus. De fyra stora ljuskronorna,
som hängde i medlersta hvalfvet, voro alldeles fullsatta
med ljus och på altaret brunno ljus i höga stakar. På
läktaren var en tät rad med ljus och ur väggarne kommo fram
förgyllda armar, som buro hela knippor af ljus, och vid
hvar-enda bänk brann ett ljus, så att hela stora gången
var såsom en allé af lågor. Hvart man sag, sag man ljus.
Bänkarne voro öfverfulla med folk. Det var hufvud vid
hufvud. Barnen hade aldrig sett så mycket folk. Och de
tänkte att de icke skulle få rum. Men det fingo de ändå i
en bänk, der folket makade åt sig. En hederlig bondhustru
tog lilla Maja i sitt knä, och så tog modren Pehr i sitt,
och så fingo de sitta allesamman.
Barnen sågo allt jemt omkring sig, och hade Ögon bara för
ståten och grannlåten. Men modren hade snart glömt dem och
allt omkring henne; ty just som hon öppnade psalmboken,
för att instämma i sången, sjöng församlingen:
«Han tårar fälla skall som vi, Eörstå vår nöd och stå
oss bi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
