Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till mina systrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
TILL MINA SYSTRÀE.
llur säll är den, som, lik Tobias, går Af goda englar på
sin väg ledsagad, Som gifva ljus då midnattstimman slår,
Och gifva kraft när vandrarns är försvagad.
Min väg var mörk en gång, o! jag vill be,
Att ingen dödligs vag må likna denna,
Jag visste ej hvart fly för hjertats ve,
För qval, som hvarje kraft till aska ville bränna.
Min kind var blek, en långsam bitter tår Rann der.
Mitt hjerta, till förtviflan nära, Sag lidandet, som ett
omätligt sår. Guds hela skona skapelse förtära.
Jag sökte dager, endast natt jag fann, Jag bar ej hopp,
ej tro på bättre öden, Och lifvet som ett grafvens irrbloss
brann Uti min själ, - dess böner ropte döden.
Då taltes till rnig som med englars röst, Och ömhet lugnade
min vilda oro, Och allt blef stilla, frid kom till mitt
bröst - Och mina englar mina systrar voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
