Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både far och mor. “Ty,“ tillade gubben, “ehuru
rektifikatorn hädanefter får hänga som en
invalid vid sidan om medaljrocken, så har ändå
gamle flaggskepparn erfarenhet nog för att
rusta ut ett halftjog små-jollar!“
“Ja, väl heltjoget, tänker jag! Emellertid
får jag be farbror vara så god och
rekommendera mig i fru Stormboms ynnest! Jag reser
ej åter till Göteborg, innan jag får bref att
farbror återkommit.“ . . . .
Just då Georg redan satt foten på den lilla
trefliga skärgårdsskutans belamrade däck, såg
han tvänne personer med stora steg komma
kilande efter.
“Farväl med dig, Georg . . . vi måste
nödvändigt se dig än en gång!“ ropade Brännarn
och Trommen.
“Vi missunna dig ingenting!“ försäkrade
Trommen. “Du blir herre, du . . .“
“Men du blir alltid en hederlig pojke!“
menade Brännarn.
Georg räckte dem hvardera en hand, gaf
silkesnäsduken åt den ene och halsduken åt den
andre. Men skepparen ropade: “Från bord!“
Kamraterna träffades aldrig mer. Ty
innan kapten Georg Letslers brigg var färdig att
gå af stapeln, hade både Trommen och
Brännarn gått till evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
