Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det faller mig i stället för som om j
stapplade på rösten, fader Halvar — j har allt
hjerta, j !“ sade Tönne och betraktade med
en viss undran Halvars ansigte, hvilket,
alltsom han framskred i sina minnen, fick en viss
melankolisk anstrykning.
“Åh ja, visst torde det fins någon bit qvar
af et — annars har det allt fått springa litt
om litt: så mycket är väl inte i behåll, men stor
sak i den varan, gossar, bara en har rom att
dricka bort funderingarna i.“
“Nu kommer j af trallen, Halvar!“ afbröt
Rasmus ... “Han simma’ emot er, sa j ?“
“Ja, och kapten gick till för’n ... Men det
är inte värdt att fortsätta: många ting kan
råka att hända mellan himmel och vatten, men
att tala om dem duger inte.“
“Jo, min själ, ska j tala, Halvar! Jag tror
inte vi svimma, hvad vi än få höra, och jag
säger er att vi ä’ karlar som inte baxna för
en liten muntration, som bringar in något i
pungen.“
“Så låt gå!“ hviskade Halvar. “Kapten
sa’ att han skulle berga karlen, och han fick
också snart tag i stackarn, som hade hängande
i ett band om halsen både dokuments-lådan
och en påse med riktiga guldpengar — kanske
det var skepparn sjelf... ’Nu drar han opp’en!’
tänkte jag, och det var riktigt gladligt att tro
kapten Holgersen om det, men... Ja ja, jag
hvarken kan eller vill svära på det jag talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
