Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett så hjertslitande uttryck att
Holger-sen måste vända sig bort.
“Och kaptenen, den raske, hederlige
kaptenen, jag är säker att han försvarade min
stackars gosse?“
“Kaptenen lär olyckligtvis ha fallit först...
Men, herr Jentzel, låt oss nu tänka på er sjelf och
er andre son: bjud till för hans skull att lefva!
Om den bortgångne var er än dyrbarare, så
(förlåt att jag säger er det, men jag är sjelf
fader) är det ännu mera skäl att ersätta den
mest beklagansvärde hvad han förlorat kanske
i dubbelt mått.“
“Det är sanning i era ord, herre, och jag
tackar er!“
Den sjuke tystnade under djupa suckar.
Derefter återtog han : “Jag vill försöka att lefva
tills jag ordnat allt för min siste son...
stackars barn, han skall dock snart bli faderlös!
Ack, släpade jag mig fram blott så länge, att
jag hunne till Stockholm och finge lemna
honom i den mannens vård, som skulle ha blifvit
båda mina baras förmyndare, deras andre far...
O, min Albin — skändliga dåd ... Men hur
skall jag förmå tacka er, som blottställt ert eget
och ert folks lif för att rädda oss främlingar!“
“En sjöman, som ser en annan i nöd, gör
endast sin pligt, då han kommer till hjelp —
det är ej värdt någon tacksamhet.“
“Ah, jag kan ej längre tänka på något
annat än min son ... död ... mördad ... be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
