Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken intet är doldt, väga dina gerningar och
belöna dem efter deras sanna förtjenst!“
Arne Holgersen, den grofve syndaren och
skrymtaren, darrade så häftigt, att han endast
genom den våldsammaste ansträngning kunde
hålla sig uppe. En askgrå blekhet betäckte
hans ansigte, och han förmådde återhemta sig
först då byfogden återtog:
“Herr Holgersen! Efter den värdefulla
hedersbevisning, ni nu erhållit, kan det synas
förmätet att erbjuda er något mera, men
förmanskapet och de af borgrame i staden Molde,
hvilka ni hedrat med särskilt vänskap, smickra
sig med hoppet att ni icke försmår ett
veder-mäle af deras högaktning: i eget och deras
namn ber jag er derföre att såsom ett minne
emottaga denna bricka, hvarpå medaljen legat!“
Den omutliga sinnesrörelse, som prestens
få, men betydelsefulla ord ofvanpå medaljens
öfverlemnande uppkallat i Holger sens själ,
började småningom återsjunka, men endast för
att lemna rum åt en annan, för denna
jern-natur lika främmande känsla: blygselns. En
liflig rodnad efterträdde hastigt den förfärliga
blekheten, och fåfängt var hans bemödande
att i djerfva och raska ord förklara sin djupa
tacksamhet: han förmådde blott framstamma
några osammanhängande meningar, hvilket dock
på intet sätt skadade honom, utan förklarades
såsom ett nytt prof på hans anspråkslöshet
och blygsattihet. Först då glasen blifvit fyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
