Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan visat honom mitt hjertas verkliga
känslor, skulle han måhända icke sjunkit så djupt,
men,’ tilläde jag alltid, ’ora jag förtrodde honom
sanna förhållandet, så gjorde jag ju mig till
hans medbrottsling och kanske till ett väsende,
som han icke mera skulle dyrka och som i
och med detsamma förlorade det välde, hvilket
hittills ensamt återhållit honom, då hans vilda
sinne velat bryta sig väg.“
Berusad lyssnade Holgersen till dessa ord,
för honom skönare än klangen från himlens
harpor. “Du skulle hafva förlorat ditt välde
öfver mig, då du gjorde mig till menniska...
Fordra då, fordra, och se om din makt blifvit
minskad.“
“Vänta... Då du först såg mig i det
främmande landet, var jag så ung — ej ännu
sjutton år — att jag hvarken kunde fatta eller
förstå vigten af de band jag knöt. Jag var
fader- och moderlös, jag var fattig, jag hade
derföre med tacksamhet emottagit den erbjudna
platsen hos ett för mig främmande herrskap,
som reste till Holland, der jag trodde min
farbror skulle emottaga mig. I två år erfor jag
hela tomheten i ett hem, hvars medlemmar,
ehuru vänliga, dock aldrig läto mig erfara den
trygga förtrolighet, som jag längtade efter, och
min rike barnlöse farbror ville ej belasta sig
med ett ungt fruntimmer. Hvad under då att
du, med ditt vackra och manliga yttre,
fängslade min känsla! Jag trodde mig bli en ärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
