Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tycker du bättre om mig så här?“
frågade hon med en röst och ett småleende, som
kom Albin att spritta till och på samma gång
omedvetet draga sig tillbaka, liksom man far
åt sidan, då man märker sig nära att trampa
på något af dessa djur, hvilka menskliga
instinkten afskyr.
“Hvarför häpnar du, unge gosse?“ återtog
hon med en röst så mild som aftonvindens sus
i trädens kronor. “Kom och sätt dig hos mig!
Du var Akilles’ vän — jag vill vara din mor
eller, ännu bättre, din syster. Du har ingen
att stödja dig vid. Jag har ej heller någon,
ty jag måste ju sjelf stödja den, som himlen
gifvit mig till stöd: våra öden, ditt och mitt,
äro liksom tvänne ringar i en och samma
kedja ... Sätt dig, min Akilles’ vän!“
Medan Albin, ännu alldeles hufvudyr, blef
stående upprätt och orörlig, sänkte sig den
förvandlade amazonen ned på den mjuka
diva-nen, och innan han fick tid att begripa huru
det gått till, fann han sig sjelf sittande på en
dyna, medan fru Susannes sakta klingande röst
talade om Akilles, hennes älskade fosterbarn.
Men då hon i sina distraktioner lät sin hand
förirra sig i Albins vackra hår, utropande:
“O, min Akilles, min son!“, då sprang han upp
så hastigt som en fjäder spritter till vid
tryckningen, och med en blick af obeslöjad fasa
stirrade han på denna q vinna, som i sin främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
