Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta att göra sin väns son en enda
förebråelse. Han sade blott, hotande med fingret:
“Du springer väl icke gatan upp och ned nu
för att få syn på den unga frun?“
“Nej,“ svarade Albin leende och rodnade,
men fullkomligt öppet, “det gör jag icke och
behöfver det ej heller, ty jag mins henne ändå.“
“Tviflar ej derpå — men känner du icke
liksom ett litet envist behof att få språka med
henne?“
“Nej, icke alls, det förklarar jag allvarligt
. . . Och nu,“ tilläde han med sänkt ton, “har
jag afbördat mig allt, som stått i min förmåga
att meddela.“
“Och jag säger: Kom till mitt hjerta, gosse !
Det är blott ett, som jag ej så snart kan
förlåta dig, nemligen att du kom så sent... (aj
aj, den gikten) ... Högmod, bara högmod, som
stått dig i vägen, tills du blef tjugu år — men
man lefver icke utan att göra sig erfarenheten
till nytta. Om du rätt och slätt uppsökt mig
med detsamma, så hade du framlefvat din verld
temligen obekymrad, skulle jag tro. Men hvem
vet om ej allt det här torde vara dig nyttigt,
och vi skola mer än en gång under den här
vintern skratta åt dina pojkhistorier... ty det
tager jag dig i famn på, pojke, att du icke får
lemna mig i brådskan! I vår få vi väl se om
icke ’Gamlo gossen’ blir ledig: det är mitt
sista fartyg som jag har qvar, och du kan
trygga dig vid att du skall ha det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
