Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Se så... jag tyckte att ditt lynne blifvit
lättare, min gode vän!“
“Nej, lättare är det icke, snarare tvärtom:
åt dig, som jag kan anförtro allt, vill jag säga
att jag känner någonting oförklarligt inom mig
. . . jag behöfver dricka ett par glas till
middagen.“
“Hur är det då egentligen?“ frågade hustrun
med öm uppmärksamhet.
De bägge makarne satte sig i soffan. Arne
tog sin hustrus hand och pressade den hårdt
mot sina läppar. Hans ansigte hade ombytt
uttryck: en hemlig bäfvan talade nu derur.
“I guds namn, Arne?“
“Om jag, icke hade dig, så skulle man
längesedan ha berättat att grosshandlaren Mörk
hängt eller dränkt sig.“
“O, så du talar!“
“Har du skickat Will till Älfhagen?“
“Ja!“
“När kommer han igen?“
“Det var ej bestämdt.“
“Och det får ännu icke bestämmas!“
“Hvad han skall leds, stackars gosse!“
“Lappri — der fins folk. Dessutom har
han ju hunden, som är honom mer än
menni-skorna.“
“Men...“
“Jag sade dig att det var något
besynnerligt med mig — nåväl, Amelie, det är min
önskan, den du får ge nödig färg, att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
