Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökt husrum på gatan... Ack, min stackars
Will — se, sådan sorglig klagan!“ Rosa räckte
Wills papper åt Tekla, hvilken läste det utan
att säga ett ord, men deremot med en
forskande blick såg på sin unga syster.
“Min gud, hvad hon är enfaldig!“ sade
Hildur med en axelryckning. Men en
tillrättavisande blick af Tekla tystade Hildur, som
snart åter somnade.
Tekla deremot somnade ej: hennes
liksom Rosas tankar fästades vid Will och det
outgrundliga förhållande, som förorsakade
faderns afsky för hans myndling. Derjemte tänkte
Tekla med djup oro på en sak, den hon länge
i tysthet anat, nemligen att i den döfstummes
hjerta en känsla, som måste blifva af yttersta
våda, öppnat sig väg. Icke med den ringaste
häntydning ville hon störa Rosas oskyldiga
frid, men hon föresatte sig att tala med
modern och söka utverka att Will genom någon
klok anordning skildes ur huset.
Hvad Tekla deqemte tänkte öfver sina egna
bittra förhållanden, det blef, liksom mycket
annat, qvar inom hennes egen själ––-
Klockan omkring 10 på morgonen stod en
lätt trilla utanför trappan, och i trillan satt en
ung skön flicka i den täckaste sommardrägt
och en liten rund halmhatt med fläktande röda
band öfver de ljusa lockarne.
Det var Rosa, som otåligt sprungit förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
