Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre, antingen denne förirrade sig i de långa
alléerna, gick att hvila sig på trappan till
graf-koret eller utanför dörren till det lilla rum,
der Rosa förvarade sina leksaker, för Will
dyrbara reliker af en tid, då han ständigt var
tillsammans med henne, hvilken han i sina
vakna och sofvande drömmar såg lik en seraf
omsväfva sig — och hvad hade den arme
döf-stummes lif varit utan denna hans lefnads
vänliga engel?
Det var hon som efter hans återkomst från
institutet, der han tillbragt tre år, med ett
tålamod utan like för ett barn, lärt sig att
förstå Wills teckenspråk, och så fort hon sjelf
kunde skrifva, började de den utvexling af
tankar på papperet, hvilken de sedan all tj em t
fortsatte. Ingen kunde så som Rosa fatta
Wills underliga tankar, ingen var så som hon
intresserad af att veta hvad han tänkte öfver
de föremål, som omgåfvo honom. Tekla
försökte väl utforska dem, men Will brydde sig
ej om Tekla. Då hon skref, svarade han med
enstafviga ord, och ofta låtsade han ej
begripa hennes skrift, hvarföre Tekla också
lem-nade honom åt Rosa. Näst Rosa var det den
ömma fostermodern han mest älskade.
Sjelf hade hon, straxt efter flyttningen till
Wisby, följt honom till institutet och årligen
besökt honom, och sjelf hade hon, då han
bedjande tecknat för henne sin åtrå att återvända,
fört honom tillbaka, i trots af Holgersens vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
