Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redliga drag. Det fanø der likväl, då han tillade: r Jag
beklagar emellertid att jag icke kan, med af seende å detta
fruntimmer, gå herr ryttmästarens yttrade önskan till mötes,
utan tvärtom måste utbedja mig att ni sjelf täcktes inskränka
edra uppvaktningar hos henne, emedan, kort sagdt, de
misshaga mig."
”Hvad, för tunnor tusan, herr doktor!” ropade baronen i
blossande vrede. ”Vet ni då ej med hvem ni talar, så nödgas
jag sjelf säga att jag ingalunda är van att låta skämta med
mig. Mitt sätt mot mamsell St—bal misshaga er! Ni har
icke den ringaste rättighet att föra ett sådant språk, som ni
nyss tillät er ! ’
”Jo, jag menar det,” svarade doktorn lakoniskt, remedan
hon är min fästmö.”
*Er fästmö?” Kyttmästaren log misstroget. ”Jag fruktar
att ni drömt detta, min gode herr doktor!”
”Tror ni det! Jag borde straffa er oblyga insinuation på
annat sätt, men må detta vara nog”. .. Han drog af
förlof-ningsringen, som han öfverlemnade åt baronen.
Denne emottog den tyst, vände sig om emot dagen oeh
läste: Julie St—hal den 1 februari 1828. Efter en lång
tystnad yttrade ryttmästaren med en ton, hvilken tillräckligt
bevittnade den ansträngning, hvarmed han kufvade sin
sinnesrörelse, och med en grad af sjelfbeherskning, den man knappt
skulle tilltrott honom: ”Saken har sin riktighet — jag är
fullkomligt öfvertygad och ber herr doktorn ursäkta att jag,
helt och hållet okunnig om denna förbindelse, ansåg den otrolig.”
Han bugade sig höfligt för Klein och gick. Utan att
så noga tänka derpå, tog han vägen åt sjöstranden. En sådan
öfverraskning, ett sådant slut på sina väl anlagda planer om
den sköna, rika arftagerskan var mer än baronen i första
stormen kunde bära. Småningom började han inse att han blifvit
gäckad — men hade det skett med afsigt eller af någon
besynnerlig händelse, dertill kunde han icke finna ledtråden. Att
Julie icke var honom obenägen, visste han bestämdt, men
hvartill gagnade det, när hon kände sig bunden vid en annan?
”Bunden!” var det enda ord, hvarvid baronen egentligen fästade
sin uppmärksamhet. Hon var ju icke bunden med den
gordiska knuten! Denna kunde möjligen lösas af den, som bundil
henne, och i nödfall kunde han sjelf spela rolen af Alexander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
