Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gud och Herr Baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick fram till fönstret och betraktade
kalf-varne som voro släppta på bete i prestgårdshagen.
Ett svagt, bedjande »säg mig då, herr
komminister. ..?» kom honom slutligen att vända sig om och
gå fram till henne.
»Du vill veta, hvarför jag nekar dig att gå fram»,
sade han. »Ar det inte nog, då jag säger dig, att
det inte kommer att ske?»
»Men jag har ju alltid kunnat...», invände hon
sakta med psalmboken och katekesen tryckta mot
bröstet.
»Kunnat!.. . dina lexor, ja! men tror du det är
allt, som fordras för att bli delaktig af den heliga
nattvarden. Det fordras också hjertats renhet, ett
fromt barnasinne — och du ...»
Hon ryckte till vid den blick, han gaf henne,
och tappade böckerna.
»Du», fortsatte han allt ifrigare, »har ingendera.
Orena tankar ha trängt sig mellan Herren Kristus
och dig. Du har begått synd mot sjette budet,
medan du beredde dig för din första nattvardsgång, och
att du icke anförtrott mig detta, utan sökt i det
längsta föra mig, din religionslärare, bakom ljuset,
bevisar en hjertats förhärdelse, ett trots, som fordrar
ödmjukhet och lefvande ånger, innan du går att
knä-böja vid Herrans bord».
Hon såg upp till honom med en blick, som
glänste genom tårarna.
»Jag har ångrat mig», sade hon.
»Ånger utan uppriktighet är nonsens — nonsens,
min vän!» .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
