Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. N:o 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och doftande lackvioler i fönstret. Det hela såg
hem-trefligt och ordentligt ut.
Men hur liten glädje hade hon icke haft af det
hem, som kostat och kostade henne så oerhörda
ansträngningar och så gränslösa uppoffringar.
Mannen hade varit en drinkare, och kasernlifvet
hade gjort honom till en rå öfversittare. Han
fordrade allt — han var ju knekt, för tusan! — men
han gaf intet, så vida man icke ville räkna de slag,
han tilldelade hustrun, då ruset steg honom åt
huf-vudet. Men så dog han — en kamrat rände sin
huggare tvärs igenom honom inne på en krog — och
hur märkvärdigt det än låter, måste jag nedskrifva
det faktum, att enkan sörjde honom länge och
uppriktigt. Karin var en menniska, som inte kunde hålla
af mer än en, som inte kunde älska mer än en enda
gång i lifvet. Och hon hade älskat den der
gardi-sten mer än han var värd.
Så gingo några år om, utan att hon drabbades
af någon hjeFtfrätande eller allvarsam sorg.
Barnen — en flicka och två gossar — växte upp, och
modern arbetade som en myra; — det var allt.
Men så inträffade någonting, som gjorde henne
på en gång tio år äldre, som plöjde den der djupa
rynkan mellan hennes kraftigt tecknade ögonbryn
och kom hennes hår att gråna på en enda natt.
Det är en sorglig historia; jag vill derför vara kort.
En augustiqväll med klart månsken öfver tak och
gränder öppnades dörren till Dmamma sjus»
vindskammare och in trädde den äldsta dottern, Lisen.
Hon hade då varit borta från hemmet under en
hel vecka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
