Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interiör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi skola resa snart. . . när du vill,» sade han
mildt, men han vågade icke se på henne, ty han
kände med sig sjelf, att han lofvade en sak, som
han icke visste, om han kunde hålla; han kunde ju
vara död redan inom fyrtioåtta timmar och då — ja,
då.. .
Men hertiginnan ville icke, att han skulle tro,
att denna resa från Paris var en nyck af henne, och
derför beslöt hon sig för att säga honom, hur hon
vantrifdes i de qvafva salongerna, der man
uppmärksammade henne på ett sätt, som blef henne olidligt.
Hon ville säga honom, hur detta fjärilslif
sammankrympte hennes själ och kom henne att känna sig
som en af skogens frihetsälskande fåglar i gyllene
bur, och derför sköt hon med sin lilla
guldskinns-klädda fot fram den broderade puffen, som tjenat
hennes fotter till stöd.
»Sätt dig här, min vän!» hviskade hon och pekade
på den eleganta tingesten vid sina fötter.
Han efterkom ögonblickligen hennes önskan och
lutade sitt hufvud mot hennes knän för att bli smekt
som ett barn, af den qvinna, han älskade.
Och den väl visa verlden, som tror sig veta allt,
påstod lika fullt, att de mest stormiga uppträden
tidt och ofta före föllo mellan hertigen och hertiginnan.
— Förnäma Paris, du skulle sett dem tillsammans
framför skymningsbrasan denna afton i det lilla
koketta hôtel de Targis . . .
De talade länge.
Hon ville öfvertyga honom om, att de kunde
vara lyckliga långt, långt borta från det bullersamma
Paris, på samma gång hon sökte visa sig tacksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
