Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde godt föra svärdet. Afven hade Bibbungarne
honom att tacka för mången god hjelp.
Yig hade i forna dagar älskat henne, som nu
trädde i brudstol.
„Huru likar dig detta mjöd, Harald Ulfsson?“
sporde Guttorm.
Harald läpjade på drycken i sitt horn och
gaf till svar:
“Godt är det, fader, och än mera ljuft att
dricka, då min brud dricker tvemännings med
mig.“
“Nå väl,“ sade Guttorm, höjande hornet,
“då dricker jag dig till Harald, och månde så
den heliga jungfrun gifva eder lycka till
sammans!“
Guttorm och Harald tömde sina horn, och
de öfrige stodo upp och gjorde sammaledes.
“Och nu till lek och dans, I svenner och
tärnor!“ manade den silfverskäggige värden, i
det han stälde hornet från sig.
Då öppnades dörren och en huskarl störtade
blek och försagd in i salen bland de muntra
gästerna.
“Husbonde,“ ropade han, “konung Hakon
är i antågande: blanka vapen och bloss blixtra
der nere på isen!“
Gigorna tystnade. Öfverraskning och förvåning
lästes i hvarje anlete, men männen togo
svärd och sköld från väggen, väpnande sig till
strid. Hallgärda satte hjelmen på Haralds liufvud
och räckte honom dödsblek det väldiga
slagsvärdet, ty hvarför Hakon kom dragandes
manstark till hennes faders stuga, — det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
