Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen. Han föi’blef orörlig vid den gamles
vördnadsbjudande åsyn.
“Hvad viljen I mera, konung Hakon?
sporde bonden resande sig. “Ar det icke nog
att du mördat min dotters lycka, — vill du
äfven taga hennes lif och sedan sticka min
stuga i brand, eller — hvad vill du?“
Hakon stod stum, med ögat fäst på golfvet.
“Nyss stred jag för Harald Ulfssons lif,“
fortfor Guttorm, “nu är den striden slutad.
Lyster dig nu en annan, Hakon ? Ej skall du
förgäfves kränka mina rättigheter, ty här i min
stuga är jag konung — icke du. Derför bjuder
jag dig: hädan ur gillesalen med dig, konung,
och dine män! Du går ej, — du viker
icke ur stället? Guds död! då månde svärdet
döma oss emellan, ty stupa kan Guttorm bonde,
men blifva feg — det kan han aldrig!
Hakon höjde sitt hufvud och svarade:
“Fullväl är du en tapper man; mina mäns
blodiga pannor bära vitne derom. Min fiende
är du, ty du gifver Bibbungarne skydd och
hjelp, men vill du för alltid bryta med dem,
då vare striden oss emellan bytt i fred. Mot
andre män i Yermland skall jag då vända mitt
svärd, ty hit till landet har jag ej kommit att
vara gäck åt eder, utan att hämnas lidna oförrätter.
Derför frid eller fejd på lif och död
med dig, stolte Guttorm.“
“Ej bryter jag med Bibbungarne, hvilka
jag gifvit löfte om vänskap och hjelp. Vermlands
svurne fiende är ctu, derför är du ock
min. Må då stålet fälla dom emellan oss, ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
