Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»balancen» vid Östersjön, men det förefaller nästan, som om
den omständigheten, att Staterna ej fått deltaga i
fredsunderhandlingarne, väckt minst sagdt lika starkt
missnöje som själfva fredsvilkoren. Roskilderfreden uppfattades
nämligen i Haag liksom annorstädes såsom en
vapenhvila [1], som manade till verksamhet i och för att kunna
med kraft deltaga i blifvande nya fredsunderhandlingar,
v. Beuningen, som var ytterligt uppretad, för att han ej
deltagit i fredens afslutande [2], fick befallning att
fortfara med sina bona officia vid det danska hofvet [3].
Redan den 29 mars n. st. beslöto Hollands stater, att
man skulle söka med allvar närma sig Frankrike och
England för att gemensamt med dem kunna skydda
sjöfarten i Östersjön. Till Boreel i Paris och Niewport i
London skulle gifvas nya order i denna riktning, liksom
nya underhandlingar inledas med de Thou och Downing
i Haag [4]. Den 1 juni n. st. bekräftade Generalstaterna
detta beslut [5]. Att så ej skett förut, var en följd af
den starka spänning, som var rådande mellan de olika
provinserna. Huybert hade nu återkommit från sin
ambassad i Preussen och stält sig i spetsen för Zeelands
opposition mot Holland. Han ansågs såsom upphofsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
