- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
88

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— allt detta var för Walter endast ett enda långt
oafbrutet glädjeämne. Och vid denna tid fanns det
i hela England ingen gladare och lyckligare gosse
än han.

Han satte stort värde på tillåtelsen att när han
ville sitta och läsa inne i herr Percivals rum, där
han också oftast sammanträffade med Henderson och
några andra gossar, som fått samma tillstånd. Det
dröjde ej länge innan han satt öfverst i sin klass.
Ett bifallssorl hälsade hans namn, den första söndag
det nämndes såsom nummer ett i klassen, men
Walter själf var nästan lika glad, då han samma
dag fick veta, att Henderson flyttats upp till den
sjätte i ordningen. Förut hade Henderson ej brytt
sig. om hvilken i ordningen han satt och tillbragt
större delen af sin tid med att karrikera lärarne,
skrifva parodier på lektionerna eller epigram om
gossarne.

Hittills hade Daubeny alltid varit den förste i
klassen, och han hade gjort sig väl förtjänt däraf.
Han var icke begåfvad, men hans flit och energi
voro beundransvärda, och det var nästan rörande
att se hur plikttroget och stilla han skötte sitt
arbete.

Första tiden Daubeny tillbragte i St. Winifred,
fick han aldrig läsa sina läxor i fred. Kamraterna
bombarderade honom med apelsinskal, hvälfde om
bänken på hvilken han satt, gjorde narr af honom
och jagade honom till och med ibland ur rummet.
Hans godlynthet och tålamod voro dock så
orubbliga, att alla gossar med någon gnista af
hederskänsla slutade upp att reta honom, och visade
honom i stället både aktning och vänskap, ehuru
alltid under en mer eller mindre skämtsam form.
Ingenting kunde nedslå denne unge gosses mod —
om kamraterna ej lämnade honom i fred på kvällen,
steg han upp klockan fem morgonen därpå för att
få arbeta ostördt. Utan att vara direkt dum, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free