- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
209

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Se så, välj nu”, sade Wilton. ”Vänner eller
fiender — hvilket skall det vara?”

”Om du vill att jag skall narras och gå
smygvägar och bära mig lumpet åt, så svarar jag — inte
vänner /”

”Såå, fiender alltså. Tag dig i akt då, unge
Evson. Men först vill jag göra dig en fråga”, tilläde
han, då Charlie gjorde min af att gå.

”Nåå?”

”Ämnar du skvallra om det här för bror din?”
Charlie teg. Utan att önska Walters inblandning
i saken, hade han likväl tänkt berätta alla sina
bekymmer för honom och bedja honom om råd. Men
om detta skulle få namn af skvaller, lät han hellre
bli, ty det finns intet ord som är förhatligare för en
gosse än detta.

”Jag förstår”, sade Wilton, ”du tänker babbla
om alltsammans? Var så god, du blir snart varse,
att han inte kan göra mycket, och i längden blir det
så mycket värre för dig själf.”

”Jag skall inte säga något till honom”, svarade
Charlie kort, och dessa ord voro för honom detsamma
som ett högtidligt löfte.

Under dagens lopp var Charlie besparad de flesta
af de ledsamheter för hvilka Walter förut råkat ut,
ty han kunde tillbringa sina lediga stunder inne hos
brodern, Power eller Eden, men under läxläsningen
och på sofrummet var han i deras våld, som försökte
böja honom efter sin vilja. Det rum, där han och
nio andra gossar bodde var det största i herr Noels
flygel, och därför hvarje kväll samlingsplats för alla
odågor från de andra rummen. Sedan ljusen på
bestämd tid blifvit släckta, dröjde det ej länge förrän
de åter tändes därinne. Faran för upptäckt var ej
stor, ty rummet låg vid slutet af en lång korridor,
och hade utsikt öfver en föga besökt del af rektorns
trädgård, och om en vakt utsattes i korridoren, kunde
han i tid hinna ge de andra varning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free