Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast reciterade verser, i hvilka dramats innehåll
berättades, i stället för att åskådliggöras.
På den antika teatern uppträdde dramaturgen ofta
äfven som skådespelare och särskild t var detta fallet
med Thespis, hvilken först deltog i utförandet af sina
egna skådespel som chorförare, sedermera bredvid
chor-föraren som den af honom tillagde, ende skådespelaren.
Han var äfven den, som först uppfann och använde
masken, hvilken bidrog till att göra skådespelet mera
objektift, i det den gömde skådespelarens egna
anletsdrag för åskådaren och lät honom framträda endast och
allenast som figuren i dramat. Det berättas om Thespis,
att han förde med sig på en vagn eller kärra hela den
enkla utrustningen till sin flyttbara skådebana, samt att
han, då ingen annan och lämpligare plats för hans
uppträdande kunde åstadkommas, utförde sina skådespel
stående i vagnen — något som gifvit upphofvet till
den bekanta benämningen »Thespiskärran», hvilken sä
ofta bildlikt användes, när man vill beteckna en
skådeplats af det anspråkslösare slaget, och isynnerhet en,
som flyttas från ort till ort.
Från denna anspråkslösa början var det som
skådespelet slutligen utvecklade sig till en folkets fest, och
detta i ordets fullaste och vackraste betydelse. Det
skulle blifva för vidlyftigt att här vidröra denna
skådespelets gradvisa utveckling till ett verkligt drama. Ty
den af Thespis tillagde skådespelaren uppträdde
visserligen i flera olika gestalter; men om nagon handling,
utvecklande sig inför åskådarens ögon, kunde icke blifva
tal, förrän en andre skådespelare tillädes, och därigenom
dialogen uppstod som den dramatiska handlingens
första uttrycksmedel, till åtskilnad från monologen,
som är den lyriska stämningens. När så under tidernas
lopp ytterligare en tredje skådespelare tillkom, så var
därmed dramats form gifven för alla tider.
Men på samma gång som tragödien på detta sätt
uppstod utur Dithyramben, ur festsången till gudens
ära, fordrade den på den öppna skådeplatsen församlade
mängden en sinnenas befrielse från den uppskakning,
som den dystra ödestragödien framkallade, och för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
