Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son eller broder. Därför har Orestes gått utöfver
befogenheten för sin rätt och därför hör han ovilkorligen
underjorden till, — d. v. s. han måste dö!
Den Zevska gudavärldens åsikt åter är motsatt
denna. Klytemnestra har dödat sin make, alltså är hon
i dubbelt afseende brottslig, ty hon har brutit
äktenskapets heliga plikt och hon har mördat. Orestes’
skyldighet är att hämnas mordet på sin fader; genom att
döda den pligtförgätna makan och hennes älskare, har
han fullgjort denna skyldighet, alltså bör han befrias
från allt ansvar. I de mest storartade proportioner föres
nu denna strid mellan de två gudavärldarnes olika
meningar, till dess den moraliska ordningens gudavärld
segrar och titanerna, naturlagens representanter, måste
gifva vika, därför att deras föråldrade lag trotsar den
öfver naturen stående sedelagens bud.
På samma sätt är förhållandet med trilogien
Pro-meteus, af hvilken blott det mellersta stycket, >Den
fjättrade Prometeus», ännu finnes i behåll. Titanen
Prometeus slås i bojor på en af Kaukasos’ klippor,
därför att han ej vill underkasta sig och hylla Zevs,
den nya gudaättens hufvud, och en gam sändes att
äta hans lefver. Prometeus är dock menniskosläktets
välgörare, han har gifvit menniskorna förstånd och
inlagt de blinda förhoppningarne i deras själ; han har
gifvit dem elden och lärt dem yrken och konst. Trots
allt detta har likväl Zevs fängslat honom i tyranniskt
öfvermod, och hvarför? Jo, svarar Aischylos, därför
att han lärt dem skilja mellan dag och natt, men icke
mellan orätt och rätt; han har gifvit dem de blinda
förhoppningarne, men icke begrepp om moralisk tukt
och ordning. På detta beror utan tvifvel lösningen af
striden i den tragiska handlingen, ehuru man ej därom
kan yttra ett bestämdt omdöme, då man icke har
kännedom om det första och framför allt icke om det sista
af den storslagna diktens skådespel, i hvilket
upplösningen förekommer.
Aischylos’ trilogiska komposition införde i dramat
ett hittills okändt patos och skänkte åt dikten en
storhet och en vidt omfattande kraft som den dittills sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
