Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka dock hvar för sig äro själfständiga stycken och
hvilka också uppfördes vid olika tider. Det antika
dramats teknik fick alltså med Sophocles sin afslutning:
flera än tre skådespelare användes i regeln aldrig sedan
vid något dramas uppförande. Men framför Aischylos
utmärker sig Sophocles också därigenom, att han i ett
enda stycke sammanför hela mythen, så att det bildar
ett helt för sig, och därigenom att’det som hos den
förre berättades hafva föregått, hos den senare
föregick inför åskådarnes egna ögon och således blef i
ordets egentligaste bemärkelse ett drama, en handling.
Sophocles kunde, för sin svaga stämmas skull, icke
själf uppträda på scenen, och från hans tid blef det heller
icke ovanligt att skalden själf upphörde med att
framträda äfven som skådespelare. Sophocles dog år 405
före Kristus. Han författade öfvér hundrade skådespel,
af hvilka dock endast sju blifvit bevarade åt
eftervärlden och bland dem Antigone, hvilken hänfört äfven
nutidens publik genom oförvansklig skönhet och
säll-spord höghet och kraft.
EURIPIDES, den tredje af de stora grekiska
tragöderna, härstammade från Phlya, en liten stad i Attika.
Han föddes 480 före Kristus, samma dag som slaget
vid Salamis utkämpades, och han föddes just pä ön
Salamis, dit hans föräldrar flyktat undan det persiska
öfverfallet. Redan vid 18 års ålder lär han hafva
utkastat planen till en tragödie, men det var först i sitt
tjugosjette år, Aischylos’ dödsår, som han uppträdde
täflande med en tragödie, Peliadcrne, utan att dock
lyckas vinna något pris. Under sin femtioåriga bana
som dramaturg vann han sedan priset fyra gånger.
Till motsats mot sina föregångare, var det han som
på scenen införde ensamt menniskan, och, till en viss
grad, menniskan tecknad efter verkligheten. Detta kunde
den antika åskådningens män icke förlåta honom, och
få författare torde därför hafva blifvit så skiljaktigt
bedömda som just han. Aischylos tecknade ödet och
världsutvecklingen, Sophocles ödet och den menskliga
viljan, Euripides ödet och de menskliga passionerna i
deras nötning mot hvarandra. Euripides ville att åskå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
